Dags Igen

 

 

Annnika_13_168

 

Börja om från början … Börja om på nytt. Varför ska man sörja, tider som har flytt … Nää, här sörjer vi inte, livet leker och jag känner mig på banan igen. Visserligen ganska långt bort från den form jag var i innan den nedrans resistenta bakterien fick fäste, raserade min motståndskraft och bjöd in urinvägsinfektionen från helvetet. ingen penicillinkur verkade råda på den illvilliga bakterien men till slut, efter tre kurer och en jul och nyårshelg jag helst vill glömma så verkar det som jag får lite lugn och ro igen … Nämen … vad skriver jag?

Lugn och ro, skulle inte tro det. Min provanställning tog slut och visst hade jag hoppats få vara kvar. För trots att kassan funkade lite sådär, är alldeles för stresskänslig. så gjorde jag ju så mycket annat.  Eller var det bara jag som trodde att det var viktigt med att ta hand om remisser, fums, Take care, fixa frukost, städa toaletter och framför allt … prata med oroliga patienter. Jag hade fullt upp men det hjälpte inte.

-Tyvärr Annika, allt måste funka. sa chefen och jag kunde ha berättat sånt som inte funkade för de andra, vilket jag förstås inte gjorde. alla har ju sina bra och dåliga sidor. Äh, det är ju därför vi ska samarbeta, vi är bra på olika saker. och var det något som funkade så var det samarbetet. Bättre jobbarkompisar tror jag inte jag kan få. Aldrig att jag kände mig besvärlig trots att jag ofta behövde hjälp, kassan igen och det var mycket skratt … Åhh, Marie, Helen,  Märta, Agneta och Ingrid … Jag saknar er redan. Susanne, Andreas, Anna, och Jenny som slutade långt före  … Jag saknar er också

Idag skulle jag kunna berätta att i och med att kassan inte funkade i stressituation så kunde de ha kunnat inkasserat upp till 5000 kr för att de måste ha någon som kan fixa det istället. Det har de ju redan så de 5000 kronorna hade blivit en bonus. Surt sa räven.

Så nu är jag arbetslös … en stund i alla fall.

Igår, fredag, var jag på möte med arbetsförmedlingen och Parkinson Stockholm och jag hoppas det resulterar i  att jag börjar jobba 25% där i slutet på februari.

Tre dagar i veckan plus att jag har min samtalskurs varannan tisdag kväll. Började  med kursen i tisdags, jättekul var det,  det kom sju  härliga personer till den första träffen, och nu är det tre stycken till som  vill vara med, kul och nu är det fullt.

Nää, så lugnt är det inte, tackochlov. Jag är inte redo för att sitta hemma på rumpan ännu. Håll tummarna för tre dagar i veckan på Nybrokajen, Då hinner jag både träna och skriva på bok nummer fem.

pokonis A

2 kommentarer till “Dags Igen”