Det Är Spännande Att Leva …

Så brukar jag säga och jag menar det verkligen. Man har ingen aning om vad som ska hända, vilket gör att i alla fall jag försöker leva med livet och uppskatta de goda överraskningarna, de otrevliga kommer man inte undan så de får man bearbeta där och då. Men nu vet jag inte hur jag ska tänka, jag har fått spänning så det räcker och blir över i minst 20 år.

Det började med en hög blodproppar i lungorna och under revbenen, fortsatte med att mina muskler, alla muskler började göra ont.  Jag fick lära mig att även ögonen har muskler för jag såg dubbelt. Till slut ringde jag min reumatolog för jag var vid det här laget ganska säker på att lilla frk SLE hade vaknat upp och det på sin allra sämsta sida.

Jag har jag turen att ha ett bra gäng med läkare runt omkring mig så redan nästa dag var jag välkommen till praktiken på Fjällgatan. Nu var det så illa att jag kunde nästan inte gå, maken fick lov att hjälpa mig med allt, jag menar allt.

När farbror doktorn fick se mig förstod ja att jag nog inte såg så pigg ut. Han spärrade upp ögonen och utan att han hann hejda sig …

-Men Herregud … Hur mår du?

Det slutade med nästan tre veckors sjukhusvistelse och en ny diagnos, Myosit. Under de tre veckorna missade jag Uje Brandelius enmansshow, Parkinsonförbundets 30-års jubileum på operakällaren och det värsta … Turbo Tyras dop. För att göra det riktigt lessamt, för mig, så friade Christoffer till Tova … Åhh va rart.

Under sjukhusvistelsen var jag så pass dålig att jag inte ville ha besök men när käre bror Stefan kom tillsammans med äldste sonen Joel så blev jag bara glad. Vi ses inte så ofta och nu när han kom för Tyras dop så var ju jag inte med. Jag blev glad då och jag är ännu gladare över att han kom idag för sex dagar efter dopet hade jag ingen bror mer. Han bara dog .., I en massiv hjärtinfarkt.

Nu känner jag att det borde vara slut på eländet men nej. Min balans är under all kritik och jag har hunnit bryta nyckelbenet och ramlat utför rulltrappan vid Fridhemsplan. Mitt cortisonintag har gjort mig hungrig och fet och mitt behov av cellgifter har gjort mig nästan flintskallig … Hoppas det inte försvinner helt för då kommer jag se ut som Mimmi Pigg med mina knölar från DBS operationen   Folk känner inte igen mig. Vilken av mina 13 olika mediciner som gav mig hallucinationer vet jag inte men det var nästan lite kul och jag saknar dom lite speciellt tanterna som dansade i trappuppgången mitt emot mina föräldrar. En annan  jag saknar är mannen i den randiga tröjan som spelade orgel på udden mitt emot. Bästa Catherine och jag satt på verandan en av gångerna då han dök upp. Jag frågade om hon kunde se honom och Catherine är en jäkel på timing, hon svarade direkt …

_Jaa och jag hör honom också … He he … Om man mår dåligt rekomenderar jag er att umgås med Cacki, man kan inte annat än må bra av henne.

Men skam den som ger sig. Nu har det vänt … Jag har börjat jobba och träna så nu går det åt rätt håll. Jag märker att jag inte har samma fysik som förut, blir fortare trött men det finns hopp. Jag överlevde den här gången också.

Det är spännande att leva.

pokonis A

3 kommentarer till “Det Är Spännande Att Leva …”

  1. Anita 25 augusti, 2017 at 07:22 #

    Du är helt klart född med dubbel segerhuva kära söstra mi ❤️Fortsätt så 😘💖💖💖

  2. Veronica 25 augusti, 2017 at 10:31 #

    Jösses! Nu måste du väl ha fått din beskärda del och ganska mycket till. Hoppas du får lite lugn och ro nu. Kram lyckopillret

  3. eva tiby 28 augusti, 2017 at 09:41 #

    Tapperhetsmedalj, Coach!

Kommentera