Flummiga Funderingar

Sitter på mitt nya jobb, som kanslist på Parkinson Stockholm och funderar.

Jag har nu lyckats, helt på egen hand ladda frankeringsmaskinen … visste inte ens att  såna existerade förut. Jag har också lagt till nya medlemmar, skrivit ut listor och skickat startpaket, helt utan hjälp efter bara en instruktion … Vad är det som händer. Ska jag gå och bli teknikvänlig … Nää, det går ju inte, det var ju jag som gav teknikfientligheten ett ansikte, fast … Det känns ganska trevligt om än lite läskigt. Jag sitter nu och vänta på den stora käftsmällen då jag  får klart för mig att jag laddat frankeringen med fel konto eller skickat startpaket helt fel.

Näää, nu ska jag inte vara sån. Istället ska jag glädjas åt att första steget mot ett öppnare kansli skedde nu på förmiddagen. Pratade med en anhörig i telefon, hon hade massor av frågor så jag bjöd helt enkelt in båda för ett samtal. Och tänk … Hon blev jätteglad??? Så nu hoppas jag att de kommer på tisdag. Det är det som är mitt stora mål, att kunna vägleda och hjälpa till med att skapa något positivt utav denna fullständigt meningslösa diagnos. Parkinsons sjukdom … Mr P, varför i hela världen finns du egentligen? Du har ju inget positivt med dig där du slår ner ditt stora arschle, eller …? Inte kan det vara så att just jag har det stora missnöjet att få lära känna dig för att jag behövde bli en bättre människa. Ju mer jag tänker på det ju mer stämmer min teori. Hur är det med er andra PS-polare, har ni mjuknat lite i er attityd? Känner ni er mera ödmjuka. Det gör faktiskt jag!

GLAD PÅSK!

pokonis A

Ingen har ännu kommenterat.

Kommentera