Förbannade Förpackning

Bildresultat för gnällkärring

Dessa förbannade förpackningar, det är nästan strunt samma vilken typ av vara jag köper … jag har ett himla sjå att komma in i den och utnyttja det jag inhandlat. Ostens kavaj är så tight att det är omöjligt att sticka i en kniv mellan den och plasten och häromdagen stod jag minst 20 minuter och brottades med en tonfiskburk. Jag var helt säker på att det skulle sluta med blodvite för min del men kors i taket, jag lyckades till sist utan att ha hål på mig själv.

Mjölk och fil skulle kunna varit så bra som förpackning med sin skruvkork men … korken är så ”grund” att det är omöjligt att få fäste. Och sitter som berg gör de.

Men det finns en skräckvara som jag drar mig för innan jag öppnar … Tandborsten … Den är banne mig helt omöjlig för en Parkinson besvärad kvinna med reumatiskt inslag. Det går inte att klippa sönder den. Tryck står det ofta, och det gör jag … vid de markerade linjerna. Det enda som händer då är att jag får ont i tummen, eller skär mig på plasten.

Köper jag hämtmat så sitter locket som klistrat. Enda sättet att få av det är att återigen … klippa bort eländet. För att inte tala om de riktigt jobbiga plastremsorna man ska dra i för att öppna tex ett paket smörgåsrån … Det är omöjligt! Det slutar för det mesta med att jag får ta fram dammsugaren, smörgåsrån smular ganska rejält … speciellt när man som jag ofta skär upp förpackningen med kniv vilket betyder … Smulor

Jag hatar att vara ”skröppli” i händerna men kan inte bestämma mig för om jag ska skylla på PS eller helt enkelt acceptera att man börjar bli till åren kommen och med det kommer krämporna. Jag undrar lite hur alla friska människor upplever våra förbannade förpackningar? Är jag bara en gnällkärring eller ligger det nåt i det?

Pokonis A

4 kommentarer till “Förbannade Förpackning”