Härdsmälta

-Men Annika … Du som alltid är så glad och positiv?

-Jo jag vet. Men inte idag!

Jag vet också att jag borde vara tacksam för att jag hämtat mig så bra sen i våras men just nu är jag inte ett dugg tacksam. Jag förbannar mr P, Lilla frk SLE, Herr Sjögren och den lömska odefinierbara Myositen. Varför envisas dom med att hänga på mig.

Jag vet varför jag är så arg … Jag har aldrig förnekat att jag är fåfäng, det ska inte synas att jag inte är hundra frisk och det har det inte gjort förrän nu. Cellgifter får mig att tappa hår och cortison gör mig oerhört lik en e-moj, för tillfället den arga varianten. Balansen är under all kritik och på systemet ser de ibland ut som om de funderar på om jag verkligen ska få handla. För första gången reser sig folk  och erbjuder mig sin plats på tunnelbanan vilket jag ödmjukt tar emot, folk är snälla … Men inom mig förbannar jag det faktum att det syns. Jag vill skrika och svära  men efter att ha läst Ulf Elvings krönika om svordomar så är det bäst att låta bli, tänk om han läser detta … Öhh antagligen inte … FÖRBANNADE JÄVLA SKIT! Så nu känns det mycket bättre.

Ja, det var mitt lilla utbrott. Nu går det ett tag till.

4 kommentarer till “Härdsmälta”