KattSnack

Katter kan inte prata … Eller? … Nä, det kan dom inte, men faktum kvarstår.

 Jag kom hem från jobbet för ett tag sen och som vanligt kommer Zumpen, vår chokladbbruna Cornish rexkille springande mot mig, ivrigt klagande över hur tråkigt han har det på dagarna när vi andra inte är hemma,  som vanligt.

 Andra katter jamar, inte Zumpen,  han bräker som ett får.

Okej, det är lite synd om honom,  jag fjäskar lite …

 -Hallå Zumpen … säger jag med min mildaste röst.

 -HALLOOO!  Bräker Zumpen och jag höll på att kissa på mig.

 Katten pratade med mig, sa jag till maken vid middagen. Han tittade på mig med en blick som gjorde mig mycket medveten om att , den konversationen tog slut precis där. Eftersom jag faktiskt hörde hur knäppt det lät så sa jag inget mer. Och det gjorde inte Zumpen heller, fast jag försökte många gånger i smyg.

 Men så i natt, klockan var nästan 4, vaknade jag av att någon eller något satt inne i mitt öra och bräkte …

 -KOOM … MAAMA, MAAMA … KOOM! Det var Zumpen igen. Han satt med nosen i mitt öra och ropade,  om och om igen …

 -MAAMA KOOM! Till slut gav jag upp, hasade mig ur sängen och gav honom mat. Sen fick jag äntligen vara ifred, jag somnade om.

I morse trodde jag att jag hade drömt alltihop,  ända tills jag såg hans lilla Tack present. En liten spya i fotändan på sängen. Det är därför vi inte matar på nätterna egentligen.

 IMG_0813Mamma mia … katter kan inte prata … Men han prata med mig! Pokonis A

3 kommentarer till “KattSnack”