Lidingö Pinnlopp …min version.

En liten recension från gårdagen …

Förutsättningarna för en skogspromenad kunde inte ha varit bättre.

Solen sken från en klarblå himmel, temperaturen låg på behaglig nivå och vi var 4 glada förväntansfulla tjejer … Men tyvärr också en surgubbe. Så där sprack det.

Naturligtvis tyckte mr P att nu hade jag haft roligt så det räcker för ett tag, jag kände redan på morgonen att idag blir det plågsamt.

Själva promenaden på 1 mil genom underbart vacker skog är jag inte säker på att den gått så värst mycket fortare.

Förresten hade jag bästa sällskapet i min Karin.

När vi gått ungefär halva sträckan blev jag nödd och tvungen att uppsöka lämplig buske och när jag kom tillbaks hade Karin fått sällskap av en glad tant med illgrön väst.

Det visade sej att hon var funktionär och vi var allra sist i loppet, hon skulle kolla så vi kom i mål.

SIST … He he he, det har jag aldrig varit förr, men jag förvånade mej med att tycka att det var helt ok för min del, men lite synd om funktionärerna som inte fick packa ihop förrän vi gått förbi.

Nu visade det sej att det gjorde dom ändå, för när vi kom till den beryktade Abborrbacken höll en farbror på att plocka ner skylten ”VÄLKOMMEN TILL ABBORRBACKEN”.

Lite synd, men jag blev i alla fall VÄL … Det var det jag hann läsa innan den veks ihop helt.

Abborrbacken ja … Den blev jag lite besviken på. Hade den krympt?

Jag kom ihåg den som mycket jobbigare, i och för sej sprang jag då.

Nää, den här gången tyckte jag nog att Karins Backe var värre. Dels ligger den på slutet och dels är den längre, segare och har en riktig mustsugarlutning …

Slutresultat … 20666 steg och vi klarade det på 2 timmar och 38 minuter.

Ganska bra gissat av mej som trodde det skulle bli ca 2 timmar.

Vi gjorde till och med en uppryckning på slutet när vi spurtade om 3 pensionärer och klättrade i resultatlistan … Jag är stolt över oss Karin.

Att Carin och Kerstin var en halvtimme före oss i mål … Det tycker jag vi tar och driter i.

Som sagt, promenaden är jag helt nöjd med om jag tänker på förutsättningarna men …

Lite arg är jag på att samma förblånade förutsättningar förstörde resten av kvällen för mej, för hur jag än tog extrasprutor, stretchade eller tog min medicin tidigare så förblev jag lika stel som mina gångstavar.

Carin lagade supergo Svamprisotto och chokladdessert och räkröran med det hårda surdegsbrödet var nåt i hästväg delikat.

Champagne, vin och glada skratt … Allt det där missar jag på sätt och vis när mr P är ifarten.

All energi går liksom åt till att försöka bete mej någorlunda normalt.

Det är inte heller kul att se att man gör sina vänner oroliga.

Kära vänner … Ni är fantastiska. Jag kan berätta att idag är mr P trött och lämnar mej ifred,

Har gått de vanliga 4 km tillsammans med maken, även idag i strålande solsken.

Må jättebra och ikväll blir det drinkar på stan.

Är otroligt ledsen att ni var tvungna att umgås med surgubben igår men det får bli revanch nästa år. Eller hur?

Pokonis A

5 kommentarer till “Lidingö Pinnlopp …min version.”