MästarMöte.

Har precis kommit hem efter att ha gått en promenad med pinnarna. Det börjar dra ihop sej nu för det stora testet. Lidingö stavgång, 1 mil med pinnar ⦠Hujedamej.

När jag är ute och gÃ¥rÂdär i min ensamhet sÃ¥ brukar hjärnan bearbeta saker som hänt, denna gÃ¥ngen inget undantag för innan jag tog mina pinnar och gick sa jag hej dÃ¥ till en otrolig människa som var hos mej och fikade ett par timmar.

Jag träffade honom för ca 15 år sen då jag klippte hans hår första gången, vi kan döpa om honom till Peter.

Peter var en trogen kund som jag genom åren lärde känna och han blev en favvo.

För 6 år sen när jag for med kammen genom kalufsen fick jag se en leverfläck jag tidigare inte märkt. Hmm ⦠Jag blev lite fundersam ⦠Skulle jag kommentera och uttrycka den lilla känslan av oro som dök upp eller skulle jag helt enkelt kamma vidare och göra mitt jobb.

Jag är ju frisör ⦠Inte läkare. Risken var att jag skulle skrämma upp en favvokund som kanske blev jätteorolig och pÃ¥ grund av min önskan att leka besserwisser fick leva i orolig ovisshet innan testsvaren kom och doktorn sa â¦

– Nä, det var som jag trodde ⦠Ingenting.

Risken var då stor att han i ilska aldrig skulle sätta sej i min stol igen.

– Peter ⦠Den här leverfläcken i hÃ¥rbotten ⦠Den har jag aldrig sett förr. Bli inte orolig nu, det är säkert inget men ⦠lÃ¥t en doktor titta pÃ¥ den och ta bort den sÃ¥ slipper jag fastna med kammen varje gÃ¥ng.

Tänk att jag inte kunde hålla min stora trut ⦠SUCK!

Och mycket riktigt ⦠Visserligen beställde han en tid när han gick men nån vecka innan det var dags tittade jag i min bok ⦠Han hade strukit klipptiden och ingen ny var bokad.

Det var bara att inse fakta, jag hade förlorat en av mina goaste kunder för min glappa trut.

Jag lovade mej själv att det inte ska hända igen.

Efter ett halvår ⦠Minst, när jag gjorde en koll över klippläget i veckan fick jag en rejäl överraskning ⦠Där stod hans namn � Oj vad glad jag blev. Jag hade 2 veckor på mej att skriva ett försvar och förlåt mej tal innan det var dags.

Jag tackade min lyckliga stjärna för att få chansen att ställa allt till rätta och var även lite nyfiken på varför han kom.

Hade han blivit hårmisshandlad på en annan salong, eller kanske saknade även han våra 45 minuters tjattrande om ditten och datten.

Dagen innan han skulle komma ringer han och frÃ¥gar â¦

РVad gillar du mest . Vitt, r̦tt eller champagne?

– VA!? ⦠Jag fattade ingenting ⦠Ãhh ⦠Rött.

– Oki, bra, ses i morrn, klick.

??????? ⦠Vad var det?

Det visade sej att han hade gått till doktorn som tog prover och konstaterade Malignt melanom, hudcancer. Fläcken togs bort och tack vare att han kom så tidigt så skulle det nog räcka så ⦠Usch, jag ryser än idag när jag tänker på känslan som gick genom kroppen när han berättade.

Vin till mej kom sej av att läkaren frÃ¥gade hur i hela friden han lyckades hitta den under allt hÃ¥r och när Peter berättade sa doktorn â¦

– Köp din frisör nÃ¥got riktigt gott vin, hon kan ha räddat ditt liv ⦠Nu ryser jag igen.

Tyvärr blir det ingen riktig solskenshistoria för någon månad senare hittades metastaser i halsen, det blev operation igen. Nu var han i alla fall påpassad så även denna gången kom han under vård tidigt.

Ãren har gÃ¥tt, vi har setts var 6:e vecka och glömt bort alltihopa tills i vÃ¥ras när Peter sa till mej att nu skulle han pÃ¥ sista undersökningen och bli friskskriven.

Det hade nu gått 5 år efter sista ingreppet och inga mera elaka celler. Han var såååå glad.

Det blidde inte så ⦠istället hittades ny Cancer i hjärnsubstansen, magen och levern, han fick en långnäsa istället för friskhetsintyg.

Eftersom det skulle strålas igen för att försöka hålla ordning på elakingarna, så sa vi hej då för en längre tid, han skulle knappast behöva en frisör.

– Jag hör av mej och kommer pÃ¥ fika sa han i vÃ¥ras ⦠Visst, säkert, tänkte jag och räknade inte med att fÃ¥ se honom igen.

Idag var han här ⦠En enastående man med lite fjun på huvudet och ett jävlar anamma som kan flytta berg.

Cancern i hjärnan kan inte försvinna men tydligen hållas kort och i magen och levern har den dragit sej tillbaka, han är med i matchen igen ⦠Underbara nyheter.

Han sa att om det ändå inte går bra så har han i alla fall fått 6 extra år tack vare att den aggressivaste varianten som satt i hårbotten kom bort så fort.

Med den inställningen kan han bli 100 år och då hinner vi fika många gånger till.

Peter ⦠Du är min förebild, du är fantastisk.

pokonis A

9 kommentarer till “MästarMöte.”

  1. bloggmillan 15 september, 2011 at 05:39 #

    Du är otrolig och han med. Vilken grej!

  2. Tootsie 15 september, 2011 at 06:18 #

    Vilken härlig solskens historia!

    Kramkram

  3. vivekahedlund 15 september, 2011 at 07:04 #

    Åååååååå…
    Kram
    Viveka

  4. Freja 15 september, 2011 at 08:13 #

    Jag tycker om att höra historier där cancern bekämpas, för i min bekantskapskrets har jag just nu flera personer i olika stadier av cancerbekämpning. Fy, det är otäckt och otänkbart att det ska bli nått annat än seger!

  5. Krönikören 16 september, 2011 at 12:05 #

    Vilken fin historia!

    Svar: Det är fint, tack! Just nu väldigt mycket att göra. Vi får höras senare!
    Kram och lycka till med jobbet!

  6. Jane 16 september, 2011 at 12:06 #

    Ååh !!! Så bra du skriver vännen.
    Cancer är verkligen en otäck sjukdom.
    Jag förstår att Peter är speciell för dig.
    Och vilken tur att du sa det där i början i alla fall.
    Hoppas att allt blir bra med din vän nu.

    Förlåt för att jag inte har ringt upp igen!
    Men jag har inte känt mig något vidare den sista tiden!
    Men så fort jag känner mig lite bättre så ringer jag dig vännen.
    Kramar i massor du fina / Jane

  7. Elise 16 september, 2011 at 12:43 #

    Första gången jag hittar till din blogg.
    Så läser jag detta!
    Helt otroligt, Du är en mycket speciell person och det är Peter med!
    Vilken tur att du hittade och sade till om den där leverfläcken då du upptäckte den!
    Cancer är en hemsk sjukdom som tar alltför många liv.

    Ha det gott
    /Elise

  8. Jane 16 september, 2011 at 01:38 #

    Glömde ju fråga om allt är bra med dig vännen.

    Jag såg dig för någon vecka sedan när jag satt i bilen du såg oförskämt snygg och bar ut.
    Jag sitter här och nattsuddar ! Sover så mycket på dagarna nu när jag har ont så jag kan inte sova på nätterna.
    Kramar i massor igen / Jane

  9. skrakelmania 16 september, 2011 at 04:43 #

    *får gåshud*

Kommentera