Mormors Myra

Mormors Myra

Man har blivit mormor och alla som känner mig vet att bebisar inte är min största passion. Inte min näst största heller eller tredje fjärde eller femte största.

Jag varnade min dotter tidigt, jag sa …

-Nu vet du älskling att någon pysselmormor blir jag aldrig. Inte virkar jag eller stickar tröjor till barnbarnen. Inte heller bakar jag pepparkakor eller lussebullar med de små terroristerna och för guds skull …. Tvinga mig inte att hålla när det är nyfött.

Min älskade dotter tittade mig djupt i ögonen och sa högt och tydligt …

-Om du blir en hälften så stôllig mormor som du varit mamma så blir jag nöjd.

Det var typ den finaste komplimangen jag kunnat få.

För jag älskar att busa och leka. Jag klättrar gärna i träd, nåja, gjorde i alla fall. Jag får väl prova mig fram. Det är några år sen som barnen ville leka med mamma.

När jag var barnvakt åt bror Stefans två killar kunde Mor i huset ringa mej på söndagkväll och suckande fråga vad det var för saga killarna frågade efter …

Den handlade visst om Elvis Älg.

Oj och hoppsan inte kommer jag ihåg det, den kom ju till där och då. Och alla sånger som komponerats på plats, jag borde kanske skriva ner de jag fortfarande kommer ihåg.

 

Underverket gjorde entre den 15 november och den 18 november kunde jag inte hålla mig längre. Klockan 05.55 tog jag tåget västerut.

Efter att ha tillbringat dagen hos parenteserna så kom familjen för att hämta en hårdnackad mormor som slänger ett ögonkast på den lilla … Och världen stannade för en stund.

Jag blev kär … kär i en liten Myra som ska heta Tyra. Tyra mormors egen lilla myra … Det uttrycket har jag nog slängt ur mig var och varannan minut.

 

Denna lilla människa som tittar på en med stora mörkblå ögon, när hon för ovanligheten är vaken vill säga. Hon tittade in i mitt hjärta och jag lovar att det enda hon såg var kärlek.

 

Jag hörde mig själv häva ur mig klyschor typ

-Tänk, hon är sötare än andra bebisar, inte alls så där hoptryckt och ful. Eller … -Titta så stark hon är i nacken … mycket starkare än andra bebisar.

Ibland blir jag riktigt äcklad över mig själv och längta tillbaka till den jag var.

Den som fick panik när den nyförlösta modern snällt sträckte fram sitt barn och frågade …

Vill inte du hålla Annika.

-Nej bevare mig väl, det vill jag verkligen inte sa en överrumplad jag. I vanliga fall var jag nog lite hövligare men den gången var jag inte beredd.

 

Nu skulle jag bara vilja ligga bredvid och insupa denna lilla ljuvliga varelse och jag kan knappt bärga mig tills hon kan följa med mormor till landet och där ska vi skvätta ner oss när vi är finklädda till fest och äta godis på en tisdag för det är sånt man gör med mormor … Man är lite busig.

 

Pokonis A

 

 

2 kommentarer till “Mormors Myra”

  1. Åsa 22 november, 2016 at 08:11 #

    Underbart!
    Lyckliga du o Ulf!

  2. Anita 22 november, 2016 at 09:10 #

    Underbart! NJUUUT ?

Kommentera