NattSudd Med Ludd. Lilla Blå Del 18

De följande två veckorna fortsatte luddandet. Skillnaden var att hon inte mådde lika hysteriskt illa som första gången och det nu alltid hände på nätterna.. Inte varje natt men nästan och lilla Blå var helt slut dagen efter.

Det var en sak hon inte förstod… Vart tog luddet vägen?

Luddet var alltid borta på morgonen när hon vaknade.

Hon trodde inte det var Mami som städade bort det, då skulle hon ju ha vaknat.

Bara en gång sen i julas, drygt två månader sen, hade Mami tagit ut henne. Det var inga fester så här i början av året vilket passade ganska bra i nuläget, tänk om hon skulle börja ludda mitt under en dans … Hujedamej så pinsamt.

Mami höll henne på en armslängds avstånd och tittade med pannan alldeles skrynklig av bekymmersveck. På kvällen hörde hon henne säga till maken …

– Jag tycker Lilla Blå har mist glansen … Kanske borde lämna henne på kemtvätt …

I vanliga fall hade cocktailklänningen blivit jätteglad och full av förväntan.

Det var evigheter sen hon var på Spa, men under rådande omständigheter så var det ingen bra ide. Hon behövde luddet, sa Rut. Återigen … Vart tog luddet vägen?

Rut och lilla Blå bestämde sej för att hålla sej vakna för att se vem städaren var så nästa gång hon vaknade och mådde illa väckte hon Rut. Den här gången var det pyttelite ludd och det var alldeles ljuslila.

– Underlig färg, sa Rut. Det måste bli en klänning med den färgkombinationen.

Där hängde de och väntade … Och väntade … Och väntade. I början pratade de om ditten och datten men det gick allt trögare att hitta samtalsämnen. Till sist fick lilla Blå inget svar från sin kompis och när hon tittade på Rut sov hon som ett garn.

Klockan började närma sej fem på morgonen, lilla Blå insåg att morgondagen skulle bli ganska jobbig om hon inte lyckades få lite sömn. Bäst att blunda lite.

Precis när hon skulle till att somna hörde hon ett konstigt ljud, det kom uppifrån någonstans.

Floff, floff, floff … sa det lite dovt.

När hon höjde blicken mot taket såg hon en mycket märklig farkost komma dalande mot golvet.

Det såg ut som en ljusgul gammaldags tekanna, den bulliga varianten, som i stället för pip hade ett fönster. Där bakom glaset syntes en liten figur sitta bakom spakarna …

Ahaa … Det är så han ser ut, John Blund … Bra att han kommer så jag kan få lite sovgrus.

Den ljusgula farkosten landade och efter en liten stund när allt var avstängt och floffet tystnat hoppade en lite varelse ut. Han sprang mot luddet.

– Hallå, här är jag … Ropade lilla Blå efter varelsen.

Han tvärstannade och tittade upp på lilla Blå med förfärad min …

– Nää .. sover inte du? … Du ska sova … Oj, oj, oj … Snälla tala inte om för någon att du sett mej!

– Då hamnar jag som pizzabud igen … Å det vill jag inte, snälla.

Ahaa … Nu förstod lilla Blå vem hon träffat på … Den hemlige luddsamlaren.

Hon funderade en stund, och fick en strålande ide.

– Jag säger inte ett pip … Om du berättar vad som händer med luddet.

Nu var det varelsens tur att fundera … Han strök sej på hakan och himlade med ögonen innan han hade bestämt sej och öppnade munnen …

– OK, det är inte mer än rätt, det är faktiskt ditt ludd.

– Låt mej först presentera mej … Jag heter Ludvig den 9:e vilket betyder att jag är den 9:e luddsamlaren i mannaminne. Detta är en stor händelse, händer inte ofta … Bara när det är en riktig dyrbar klänning som träffar den rätte kopiatorn så kan det bli så här. Finns kopiatorn fortfarande kvar i bilden? … Ludvig spände ögonen i lilla Blå.

Lila Blå nickade vilket gjorde att varelsen gjorde detsamma medan hans leende blev större och bredare.

– Bra … Det brukar bli bäst då, ni har en viktig roll i det hela och det är lättare om man är två.

Så här är det …

– Jag samlar in allt ludd du släpper … Nu tittade han på luddet.

– Oj då, det var inte mycket, det verkar vara sista gången idag, hmm. Han fortsatte …

– Tyvärr skedde den allra första,viktigaste och kraftigaste luddningen på dagtid och blev bortkastat, han tittade ner ännu en gång, nu lite närmare …

Udda färg … Med tanke på mängden och den ovanliga färgen kan jag gissa att det blir en klänning åt det lila hållet, en liten, liten variant.

Nu tittade han på lilla Blå igen innan han fortsatte.

– När du ändå är vaken kan jag lika bra informera om din roll i detta …

Nu när allt ludd är samlat läggs det ner i centrifugen där det får den form den ska ha.

Sen kommer resultatet tillbaka hit för en period. Ni måste hålla kopian gömd så ingen klädbärare hittar henne/honom och ni, måste lära ut allt ni kan om hur man uppför sej bäst.

Eran kopia kommer nämligen sen att bli den blivande drottningens väntade barns klänning.

– Men … Lilla Blå avbröt mitt i …

Men det blir ju bara en kort stund, barn växer ju så fort …

– Det är visserligen sant, men den här varianten är speciell … Den växer med sin bärare och kommer göra det så länge bäraren lever.

– Nä, nu måste jag samla mej … Och luddet, jag är redan försenad, sa Ludvig och pinnade iväg på sina korta ben. Han for omkring en liten stund och samlade. Det han tog upp la han i en silkespåse som han knöt ihop, sen hoppade han vigt in i farkosten och floffade iväg.

Lilla Blå hängde där och kände sej med ens lite viktig när hon insåg att hon och Randy fått en stor uppgift … Det var deras uppgift att uppfostra sin dotter att kunna uppföra sej som en kunglig klänning.

Vad ska hon heta? Är det vi som ska ge henne sitt namn?

Frågorna var många och medan natten blev till dag hade det kommit till ännu fler och när resten av invånarna i garderoben vaknade hade vår cocktailklänning inte sovit så mycket som en enda minut. Denna dagen blir intressant hann lilla Blå tänka innan hon somnade.

En kommentar till “NattSudd Med Ludd. Lilla Blå Del 18”

  1. Freja 7 september, 2011 at 07:54 #

    Oj, vilken ny vändning det tog nu!

Kommentera