PåskRrevy I Mitt Munkfôrs

20150404_163011Efter att ha tillbringat en lördagskväll hemma i ”Fjollträsk”  med goa vänner från Munkfôrs så blev det bestämt. Vi ska gå på revy i påsk.

Förövrigt en tradition som i år firar 55 års jubilum. Såg den senast på 80-talet men var då inte mogen för den typen av underhållning, jag var inte imponerad. Så

igår var det dags. Jag klämde in mig i festblåsan som jag nog borde ha provat först innan den packades ner. Mina + 5 kilo, som jag annars är mycket glad för gjorde den aningen trång, men det fick gå och det gjorde det, kanske för att en trevlig kväll satte fokus på att tänka på annat.  D

et var en jättebra insats av dessa glada ”amatörer” som jag hellre kallar för proffs.  J

ag har nu tydligen mognat in i revyfacket och skrattade gott åt de typiska skämten. Jag kommer jag inte att glömma David Larsen och Magnus Skoog i sketcherna ”Två små”.

I den första försöker Magnus sjunga en sång, men David tar hela tiden över  uppmärksamheten genom att beatboxa, helt suverännt i och för sig, men inte vad stackars Magnus tänkt sig.

I den andra drivs det hårt men hjärtligt med två Munkforsbor och där sjungs det också en sång som inte blir vad sångaren tänkt dig. Det handlade om internet. Den bästa sketchen var en monolog … Joakim Skyman i ”Fritt från fantasin”, mycket bra.

Ja det var en riktigt rolig krogshow med god mat och många goda skratt.

Bäst var förutom Joakims ordbajseri om fylleFredrik, musiknumren och dansgruppen Boundless. Om jag ska lägga ett litet klagomål så blir det på sketcherna som hade en tendens att bli ganska röriga när det var mycket folk på scenen, typ ”De obrukbara”.

Systrarna Biehl … Sök er ut i världen, ni kommer att lyckas, Speciellt gillar jag Johannas lite skrovligare röst. Jag vill poängtera ”lite”.

Samma gäller för David Larsen och Magnus Skoogs. De kan ta sig långt med sina proffsiga röster och framträdande.

Jag ville berömma och sa det till David Larsen efter showen. Han fick panik i blicken och drog förskräckt iväg som en olyckssläppt fis. Jag tror att jag kanske tog i lite för mycket, men var inte rädd käre pôjkvasker. Den här tanten är ofarlig och när jag sa att jag blev lite småkär så var det i sångrösten jag menade, ingenting annat.

En bonus för mig var att få säga hej till ”Biggest loser Sara” . Hon stod för matlagningen som ingick i showpriset, 450 kronor, värt varenda öre.

Kära Munkforsrevyn … Tack för en riktigt trevlig kväll och precis som ni sjöng i finalen … Vi ses nästa år igen, i alla fall om jag får bestämma.

Pokonis A

 

Ingen har ännu kommenterat.

Kommentera