Tanten I Spegeln

Jag haltar förbi spegeln i hallen med min nybrutna lilltå, den andra på kort tid  och ser en främmande tant stirra på mig. Ett ansikte jag inte känner igen med runda kinder inramat med ett virrvarr av ondulerat hår. Hon ser sur ut och jag undrar vad hon råkat ut för med den uppsynen.   Det där är ingen lycklig kvinna … vad gör hon i min spegel. Varför står hon där med den minen  … Hon ser ut som om bitterheten bitit sig fast i varenda ansiktsdrag och jag tackar min lyckliga stjärna att det där inte är jag.

Jag har ju lovat mig själv att aldrig bli en ”Bitterfitta” Jag ska bara ha gladrynkor när jag blir gammal. Det är ju så jag har bestämt. Så vad gör hon där? Nu måste jag tänka positivt … Tova och Arvid … Älskade barn som gör mig stolt och glad, se där nu försvann bekymmersrynkorna i pannan på tanten i spegeln. Jag hoppar direkt till nästa positiva tanke och landar då på mitt jobb och alla härliga människor där som stöttar och tror på mig. Titta där försvann bitterrynkorna runt munnen och då tar jag fram det bästa av allt för att få lite glans i de där tomma trötta ögonen. Barnbarn, livets efterrätt. Tyra som fyller 1 år på onsdag och som jag  får träffa på torsdag och lilla Elias 5 månader som jag snart ska få träffa för första gången …

Jag tittar på tanten och visst hon ser gladare ut men inte riktigt helt hundra så jag tänker på maken och på allt han står för … Trygghet och att känna sig älskad och det hjälpte lite till men inte ända fram. Men kanske är det så helt enkelt att allt inte kan vara rosenrött hela tiden. Det är kanske ändå ok att sörja sin identitet som förändrades i en grisblink i samband med diverse incidenter man inte räknat med. Det är helt ok och tanten i spegeln hälsar att bara detta hemska år 2017 har tagit sitt sista andetag så ska vi hjälpas åt att hitta tillbaka till den riktiga nuna som står för Annika.

pokonisA

2 kommentarer till “Tanten I Spegeln”

  1. Lise-Lotte 12 november, 2017 at 07:03 #

    Du är en riktig kämpe Annika.

  2. Carola Jensen 14 november, 2017 at 08:42 #

    BITTERFITTA
    It takes one to know one.
    Känner igen mig . Konstigt var det jag som var där tro . Nej du nämnde ju inte övervikten kutryggen. Innte heller dom primat -lika fötterna . Mina tår liksom krullar ihop sig och jag går på utsidan av fötterna . Precis som en Primat. GRISSJUKDOM USCH

Kommentera